Är det det här du kallar kärlek

Är det det här du kallar kärlek

Sofia Bergström
Sofia Bergström
6 december 2025·
2 min

En schlager från 1986 återkommer ständigt i svenska talkshows. Låten "Är det det här du kallar kärlek" är mer än bara ett musikminne den är en portal till gemensamma skratt och nostalgi. Varför pratar vi fortfarande om denna låt över 35 år senare? Svaret ligger i hur den förhäxar både gamla och nya artister.

En schlager från 1986 som aldrig försvann

Lasse Holm och Monica Törnell framförde låten på Eurovision 1986 som ett glatt skämt. Melodin var lekfull, texten absurd, och publiken älskade det. Svenska folket tog åt sig låten på allvar men mest för att skratta tillsammans. Den blev omedelbar klassiker i popkulturen (även om den inte var tänkt så från början).

Talkshows älskar sådan här låtar för att de väcker minnen. De får folk att skratta. Och de startar samtal om hur vi älskade TV på 80-talet, faktiskt.

Anja Horners nya tolkning på piano

År 2024 släpte Anja Horner en helt ny version av låten. Hon spelade den på piano med moderna jazzelement. Originalversionen var busig och lekfull. Hennes version blev vemod och intimitet. Samma ord, men helt andra känslor.

Det visar något viktigt: klassiska melodier kan vara många saker simultant.

Från schlager till många nya genrer

Låten har tolkats av artister i olika stilar genom åren. Gospelmusiker framförde en version på Nöjesteatern i Malmö. Jazzmusiker gjorde sina egna arrangemang. Rockmusiker tog upp den. Varje version säger något nytt om samma låt (och det är faktiskt rätt coolt).

Det bevisar att god musik aldrig blir gammal. Den blir bara olika, helt enkelt.

Varför talkshows älskar gamla klassiker

Talkshows använder gamla låtar för att skapa igenkänning. Publiken minns. Folk hemma vid TV:n minns. Plötsligt sitter alla i samma rum tillsammans via en låt från förr.

Det handlar om gemenskap. Om att dela minnen. Om att skratta åt hur konstigt allt var förr, eller hur underbart det var.

"Är det det här du kallar kärlek" är perfekt för denna sorts TV-moment. Den är kul. Den är igenkännbar. Och den startar alltid någon form av konversation. Så länge folk ser talkshows kommer denna låt att dyka upp igen. Kanske i ny form nästa gång. Men melodin försvinner aldrig från vår kollektiva minneslåda.